durstigeine

Efter begravningen kände sig de flesta rofyllda. Till männens stora förtjusning hade några av kvinnorna valt att sola sina bröst en stund i solen. En som inte tyckte att detta var trevligt var Sara S som hade stora psykiska problem med att se nakna kvinnor vandra runt mitt framför ögonen på henne. Nakenhet var inget för Sara men hon passade på att sola sitt ansikte i hopp om att hennes ögonbryn skulle blekas.

Någon som i smyg njöt av de nakna kvinnobrösten var baltiska Catharina. I hennes yrke såg hon inte många nakna kvinnobröst men desto fler nakna manspenisar. Hon saknade jobbet som prostituerad men funderade lite stillsamt på om hon kunde öppna upp en rörelse på ön istället. Många av männen såg smått kåta ut och i smyg hoppades hon också på en del kvinnliga kunder.

Cristopher R var fortfarande cancersjuk och dessvärre hade svampinfektionen han dragits med en längre tid spritt sig från analen till fötterna. Sjuklingen låg till större delen av tiden i skuggan, kved och tyckte oerhört synd om sig själv. Han tvingade även resten av ön till omvårdnad och medlidande. Många önskade att han skulle dö, inte minst Lee som blev irriterad över att alltid behöva dela skuggan med honom. Lee, förnamn Tommie, ville helst spendera sin tid med Björnir och vårda sina bröstvårtor. Björnir var verkligen en rolig kille, tänkte Tommie Lee. Han hade inte enbart varit mäkta imponerad över dom svullna vårtorna utan han hade också kommit på en bra sysselsättning, läsa högt ur en Harry Potter bok Björnir hade lyckats rädda från flyget.
Mitt i ett spännande kapitel där Harry P ska ta tåget till Hogwards för första gången träffas Björnir av något hårt i bakhuvudet. En kokosnöt! Med ett smärtsamt ansiktsuttryck vänder han sig sakta om och ser Melina, hans fru, stå och flina.
-Där fick du din jävel, säger Melina till sin man och hennes röst vittnar om det starka hat hon känner.
Vid det här laget har Björnir fått nog och tar upp kokosnöten och sular den rätt i Melinas mage. Melina far flera meter bakåt och landar med huvudet på en sten.
-Kärringjävel, säger Dennis S, som bevittnat det hela från sin plats i solen.
-Men alla kärringar är fina, det går inte att förgås, tillägger den kåta gamla mannen.
Björnir blir orolig och går fram för att hjälpa sin fru men hon ligger livlös på marken!

När kvällen närmade sig önskade de flesta att de byggt en koja att sova i, nu fick de istället skeda varandra i en lång rad. Vissa var lyckligare än andra, Julia tex kände sig extremt exalterad när hon insåg att hon kanske kunde bli skedad av den svenska hingsten Nils. Till hennes stora besvikelse lovade Nils att han skulle hålla vakt hela natten för att skydda gruppen från faror. Han kände sig som den sanna hjälte han alltid drömt om att vara.
Julia såg plötsligt ett nytt byte, en lång stilig man från island. Hur kan jag ha missat honom, tänkte Julia och bannade sig själv för att hon ännu inte lagt in en stöt. Nu var hon dock för trött för att ragga, hon somnade med ett smackande ljud i örat som kom från en sovande Ann-Malin.

Medans alla sov satt Nils W vid brasan och drömde om mat.

Nils W var en man på dryga 50 år, som fortfarande trodde att han var en riktigt krigarkuk. Han hade starka minnen från krigen, som han både läst böcker och sett filmer om. Det fanns få krigsfilmer han inte hade sett.
Ogift var han också till sin mammas stora förtjusning. Han hade alltid haft svårt att charma damerna. Just i den här stunden kände han sig dock fullständig, här satt han vid en brasa, herre på sin egna ö, vakandes över sina undersåtar.

På morgonen vaknade Santa av en obehaglig lukt. Hon hoppades innerligt att hon inte bajsat på sig. Det hade inte varit helt omöjligt med tanke på den djupa sömn hon intagit under natten. Till sin stora förfäran insåg Santa att hon skedade en död människa! Axelle låg helt livlös i hennes armar, stank dött lik och verkade inte ett dugg sugen på att stiga upp.
-Buhuhu, grät Alexandra men var mest ledsen över det faktum att hon själv stod näst i tur.
"Invånarna" hjälptes alla åt att gräva en grop där de slängde ner liket och begravde henne.
-Vila i frid och kom ihåg: helvetet blir aldrig fullt, sa Melina som agerade präst samtidigt som de övriga skänkte en tanke till den döda kvinnan.

De flesta i gruppen var imponerade av Nils kunskaper och ledarförmåga. Julia G kände även några fjärrilar i magen.

Två som inte var så imponerade av Nils var Lotenovich och Ann-Malin, dom hade sett det förr, en man långt ifrån sina bästa dar som passar på att ta befäl när chansen ges. INTE IMPONERADE! Lotenovich och Ann-Malin gick samman och startade en tävling i flottbygge. Det visade sig snabbt att idéerna från Lotenovich och kroppsstyrkan från Ann-Malin kunde bygga en mycket bättre flotte och ryskan och norskan tog med sig Fredag ut på flotten för att fånga fisk.

Samtidigt på stranden låg Axelle och Santa och kved. De två franska flygvärdinnorna kände döden närma sig med stormsteg. Santa hade tur, hon var nämligen sjukvårdsutbildad, och i sin punkterade lunga förde hon in en stor pinne som täppte till hålet. Hon slappnade av lite och tog upp en blöt ciggarett ur bröstfickan. Hon lät den soltorka i tre minuter men kunde sedan inte hålla sig längre.

Nils W hade precis kommit tillbaka till stranden med sin urusla flotten, men han visade sig vara användbar ändå, då flygvärdinnan fick hjälp att tända sin cigarett med hjälp av två pinnar

Francesca "Greken" Maraki solade sin tighta kropp i solen och njöt av värmen. Hon kände sig dock inte helt bekväm med att visa sig helt naken så hon lät det blonda håret täcka de små yppiga brösten.

-Önskar att jag hade en burk kesella nu, sa Frankie till sin nyfunna "vän" Helmut.

I hemlighet drömde Francesca om att Helmut kanske kunde bli mer än en vän. Pojkvänsmaterial, helt klart! Och hon kunde verkligen behöva en ny man i sitt liv nu när hon fruktade att den australiensiske man hon hade inlåst i en så kallad love cage hemma i sitt hus inte skulle överleva särskilt länge i sin ensamhet utan mat och vatten.

En bit bort på stranden låg Melina och grubblade. Visst var hon lycklig över att ha överlevt, hon kände det som att en ny chans givits henne och den chansen tänkte hon ta till vara på. Hon ville känna lycka, hon ville vara fri, hon ville absolut inte vara gift med Björnir!

Island var en ganska liten ö så utbudet av det andra könet var inte stort så när Björnir en vacker dag dök upp ridandes på en islandshäst kunde Melina inte annat än att tacka ja till ett giftermål. Hon var en smart kvinna.

Björnir hade funnit en ny vän på ön, Lee från England. Björnir var otroligt imponerad av Lees svullna bröstvårtor och tyckte att vårtorna gjorde det värt besväret att umgås med Lee.

Lee var nämligen typiskt engelsk. Han var hudtyp 0 och väldigt rödlätt. Han kunde därför inte vistas i solen. Så de två vännerna umgicks i skuggan, till Björnirs besvikelse, då han gärna hade pressat i solen. Han var ändå hudtyp 1,5.

Helst hade Björnir legat och sovit vid den här tiden men hans arga och bittra fru Melina hade tvingat honom att vara aktiv i aktiviteterna som skedde på ön. Han lydde alltid sin fru. Fast just idag var Björnir inte arg över vad hans fru tvingat honom till. Detta hade ju fört honom närmare Lee.

Den till vardags folktomma sandstranden hade plötsligt fått finbesök. Ett tjugotal personer hade överlevt och tagit sig i land på ön. Av besättningen syntes inte många, de båda piloterna hade försvunnit spårlöst, kanske hade de drunknat, blivit instängda i planet eller möjligen förvandlats till hajmat.

Flygvärdinnan Axelle hade dock tagit sig i land på ön tillsammans med sin kollega Alexandra S men båda var mycket illa darän. Axelle hade precis hämtat ännu en flaska Lord Calvert åt Dennis och när planet krängde till kördes flaskan olyckligtvis in i magen. Detta orsakade ymmig blödning och stora smärtor. Alexandra "Santa" hade sorgligt nog landat underst i en hög bestående av överviktiga brasilianare på väg till Frankrike för att äta pomms frites. Deras vikt på totalt 1 ton punkterade hennes vänstra lunga och det utgjorde ett stort problem då hennes högra redan kollapsat p.ga all rökning hon tvingats genomlida i sina dar. Döden var nära för dem båda.

De överlevande:         Nationalitet:

Lotenovich                   Ryssland
Ann-Malin                     Norge
Julia G                          Norge
Jana Tauer                  Tyskland
José Barga                  Brasilien
Björnir                           Island
Melina Einarsdottir     Island
Nils W                           Sverige
Catta P                          Baltikum
Sara Sandahl              Finland
Crille Rådman            England
Adam Caroll                Brasilien
Dennis S                      Tyskland
Johan Rubén H          Frankrike
Lee                                England
Robinhi                         Brasilien
Casanova                     Spanien
Franscesca Maraki     Grekland
Helmut                           Tyskland
Axelle (knappt vid liv)  Frankrike
Santa (knappt vid liv)  Frankrike

Väl framme på ön, som var obebodd bortsett från Fredag som huserade i en trädkoja, pustade Ann Malin ut. Hennes lemmar och ben var totalt utslitna, ovana att röra sig längre än mellan soffan och kylskåpet.
-Vatten, stönade A-M med så lidelsefull röst som möjligt.
Norskan var en mycket krävande kvinna, hennes uppväxt hade varit allt annat än lätt. En fattig mor som hellre söp än bytte blöja hade gett henne men för livet, inte bara i form av eksem som kliade och sved i tid och otid utan även en del psykiska problem. Någon far hade A-M aldrig haft och även om hon ibland saknade en fadersgestalt hade hon vant sig vid att vara en så kallad "oäkting".
Det var väl inge större fel med det, tänkte Ann-Malin. Ärligt talat var det inga fel på henne överhuvudtaget. Hon var så snygg och sexig att det mycket väl kunde ha varit det som orsakat flygplanskraschen.
-Vatten, försökte hon igen med ännu mer lidelse i rösten.
En viss desperation började komma krypande. Varför var alla hennes vänner så totalt odugliga? Och varför var Julia tvungen att stinka så mycket svett?
Hon vände sig om för att säga till vänninan att tvätta sig under armarna men åsynen av den älskade vännen och tanken på att Julia hade kunnat vara död fick Ann-Malin att mjukna upp aningens. Hon var trots allt glad att dom klarat sig helskinnade ur olyckan och kände även glädje och ett sug i magen när hon såg vem som mer överlevt:

En stor mörk neger som hon spanat in redan på flygplatsen. Hans väldiga gestalt, hans mörka hy och sexiga moves fick det att fladdra till i magen.
Jag ska ha den chokladbruna mannen tänkte Ann-Malin och ville onanera.

Melina E plumsade ner i vattnet.
Förvånandsvärt varmt tänkte Melina samtidigt som hon såg sig om efter land. Plötsligt hörde hon ett rop på hjälp.
-Attans det är Björnir, suckade hon. I sitt stilla sinne hade hon hoppats att Björnir, hennes äkta isländska man, redan skulle ligga död på 3000 meters djup. Deras äktenskap var allt annat än problemfritt och Melina hade länge önskat honom död men hennes samvete klarade inte av att se på när han drunknade så hon tog ett stadigt grepp runt hans midja och höll honom flytande över vattenytan. För att lugna den panikslagna mannen började hon sjunga hans favorit låt, I won´t cry.
Fler och fler av de överlevande från kraschen stämde in och en trevlig stämning byggdes upp i gruppen där de låg och guppade i vågorna.

Lo, som var en otoligt duktig simmare inte enbart pga av sin nationalitet (ryss), tog saken i egna händer och tog täten och började simma mot en ö, i allafall trodde hon att det fanns land åt det hållet.
Det var en rätt stor grupp människor som simmade med hopp om att snart få stå på land. Några bad till gud, andra nynnade på en låt och andra kissade och lämnade efter sig en lång varm ström i vattnet. 
För vissa gick det snabbare än andra att ta sig framåt, Jana Tauer, ett pensionerat fotbollsproffs från Tyskland, crawlade i ett ovanligt högt tempo. Hon njöt samtidigt av att få "bada" med så många kvinnor.
 - Var jag inte våt innan är jag det i allafall nu, sa hon skämtsamt till en storbyggd man hudtyp 3 som dock var för upptagen med att hålla sig flytande för att kunna skratta.
Jana hade alltid varit svag för det kvinnliga könet, män hade avlagt visit i hennes nedre regioner men det var kvinnor som fick henne att gå igång på riktigt!
För Dennis Sinzenhauser gick det inte fort men sina 90 år och den druckna whiskey-flaskan till trots lyckades han ändå med bedriften att bara komma ett par kilometer bakom de övriga. Han var glad att vattnet var varmt, nästan 30 grader, det gjorde att hans inbyggda "termometer" gillade läget och slappnade av.

PLÖTSLIGT dyker en båt upp från ingenstans! En tanig indier iförd badbyxor erbjuder att köra gruppen till en Ö i närheten men på ett vilkor: alla måste stå på hans mage! Den indiske mannen, som kallar sig själv Fredag, hjälper först det cancersjuka barnet Crille Rådman ombord och därefter hans oroliga Au-pair Sara. Au-pairen gråter och gråter, hon är så orolig över Crilles hälsa att hon knappt kan andas. Precis innan planet störtade hade hon börjat insmorningen av analen men inte hunnit klart. 
-Han kan dö utan sin medicin, snyftar Sara!

 

Lotenovich, Lo, Nnegbm anlände till flygplatsen i sista sekund, Hennes tidsoptimistiska planering hade ännu en gång kunnat orsaka en rejäl olycka. Om hon missat planet från Brasilien hade hon aldrig anlänt i tid till Paris och hästen Killer Bitch Catja start i världscupen. Skönt att återse Europa tänkte Lo medans hon äntrade planet, en Airbus A330. Till allas stora förvåning var hon klädd i en special-sydd hästpälsklänning, men så var hon också ryss. Hon var nöjd med "affärerna" hon gjort, hon var en rik kvinna.

En bit längre fram i planet satt den på pappret svenska mannen Nils W, dock så rödlätt att han skulle kunna tas för engelskman och berättade för sin närmaste granne om sina upplevelser i lumpen. Den närmaste grannen, Catarina P från baltikum såg måttligt intresserade ut. Om Catarinas intresse var noll var Dennis Sinzenhauser desto mer nyfiken. Den tyske mannen spärrade upp öronen, som med tiden blivit sämre, för att höra allt om automatkarbiner, pansarvagnar och grönpåsar. Han njöt nästan mer och intensivare än den gången han våldförde sig på en norsk kvinna. Obehagligt nog så hördes en norsk stämma.

-Håll käften din jävel annars mååå jag slå ihjäl di!

Ann Malin var ursinning, röd i ansiktet av vinet hon druckit för att fira den norska segern i Eurovision song contest, men även spänd över vad som skulle serveras till middag. Kanske kunde hon sälja det hon inte orkade till sin goda vännina Julia Gerhardsen som just för stunden snarkade högt.

Dennis Sinzenhauser kommenderade flygvärdinnan Axelle RJ upp i brygga att hämta in flaska Lord Calvert och ett big pack jordnötsringar. Tysken lutade sig tillbaka i stolen och längtade faktist att få återse det Europa som han lämnade bakom sig tidig vår 1945. Med hjälp av svenska nazister hade den forna Reichsführen flytt tillsammans med Führen och hans närmaste mannar. I 64 år hade han gömt sig på södra Brasiliens landsbyggd tillsammans med sin bästa vän, hans fru och dennes schäferhund.

Det cancersjuka barnet Christoffer Rådman låg på mage i mittgången redo att få sin nattliga dos Daktacort insmord av sin flinka au-pair Sara Sandahl när planet plötsligt kränger till våldsamt. En kraftig smäll, allt blir mörkt och panik utbryter.
 
I cockpit försöker captain Micke Norenius febrilt återfå kontrollen över planet men både han och andre piloten Molle inser att allt hopp är ute.

-Ingen ide att ens skicka nödsignal, suckar Micke.

-Jag smsar Julle att vi är rädda, säger Molle bedrövat.

Micke hinner även han smsa sin livskärlek, jag älskar dig, innan planet slår skoningslöst mot vattenytan.